Julpiffet kan börja!!

Snön har yrt ner här idag och julstämningen börjar så smått infinna sig. Snart är det dags för ljusstakar, julgardiner, stjärnor och julblommor att plockas fram. Men jag började med att julpiffa lite här på bloggen först. Dessutom sprang jag på så söta julkläder häromdagen. Jag brukar alltid vara så sent ute med sådant så när jag tycker det är dags då är allt slutsålt. Inte i år, nu finns det iallafall kläder så lillan blir julfin.

Jag föll pladask för den här stickade klänningen och jag tror nog att de grå strumporna blir finast till.

Leggings med små hjärtan och en blustunika med fin brodyr i kanterna. Till det ett par tomtestrumpor, med ullig vit kant :-)

Skorna här nedan köpte jag mest för att vår lilla skruttunge inte riktig kommit på det där med att resa sig trots att hon är drygt 11 månader. Jag hörde på BVC-sköterskan att hon var lite fundersam, men att vi skulle avvakta lite. Nu har hon börjat att resa sig lite, men hon har dålig styrsel i fötterna. Så tanken från min sida var att ett par rejäla stadiga skor kanske kan hjälpa till och stötta upp. Hade tänkt vita, men de fanns bara i svart och rött så då valde jag svart eftersom det är lättare att matcha då.

Även om det är hemskt roligt att sy kläder till henne så är det också väldigt roligt att köpa......tänk så många gånger jag gått förbi de där söta små klänningarna bort mot pojkkläderna....nu har jag en egen liten prinsessa att köpa klänningar till. Det är ju helt fantastiskt  :-)  (och jag struntar i allt vad genustänk är....grabbighet är hon omsluten av så det räcker).
Här är senaste hemmagjorda alstret, ett tröjmönster som jag gjort om till tunika och lagt till fuskfickor på. Ska nog göra lite mer rynkor på kjoldelen nästa gång. Annars är jag nöjd!

Kram Karin

Hurra!

I somras bestämde jag att när skolan börjar, den 20 augusti, ska jag börja min resa neråt på viktkurvan. Lillan hade hunnit bli åtta månader och jag slutade amma i samma veva, så nu kändes det som att det verkligen var dags att komma tillbaka till vikten jag hade innan jag blev gravid. Det var inte jättemånga kilon som skulle bort, men tillräckligt många för att ta tag i det seriöst. Sagt och gjort, jag återupptog ett gammalt medlemskap hos Viktväktarna on line och körde igång. Minst 8 kg var målet, men gärna 10....

Och nu idag, 3 månader senare, sprängde jag 10 kg vallen :-)

Jag var ganska förvånad eftersom jag inte alls tänkte bantning när vi var på vår resa (vågade inte väga mig när vi kom hem utan väntade en vecka). Och förra veckan blev det lite extra fikande och inte så mycket orka att räkna poäng, ändå hade jag gått ner 0,8 kg!
Så nu har jag rest tillbaka ner till utgångsläget.....det är så skönt och jag måste säga att Viktväktarna verkligen har en metod som tilltalar mig. Man kan i princip äta vad man vill, men man lär sig att göra smarta val.
Nu skulle jag bara vilja bli av med putmagen, så det är väl ännu mer träning som gäller. Magen har ju blivit rejält uttöjd av fyra graviditeter och stora bebisar har det varit varje gång: 3910g, 4410g, 4010g, 3735g.

Ja, ja,  jag vet att det är i-landsproblem....men jag vill må bra och det gör jag nu  :-)

Kram Kram// Karin

Morgon

Nu är det dax för ett nytt tema i Fotoutmaningen -vänner emellan. Den här veckan var temat MORGON. Jag inbillar mig att man får väldigt många olika tankar och känslor när man säger morgon. I en familj med fyra barn är morgonen oftast förknippad med tjat om både det ena och det andra och det är lite smått kaosaktigt innan de som ska iväg kommer iväg.

Först ut en soluppgångsbild tagen från vårt sovrumsfönster.

Sedan en bild på hur dottern vaknade en morgon för några månader sedan.

Och till sist en väl soven säng :-)

(kan man säga så)

Det var mitt bidrag

Kram Karin

En tripp till solen!

Att andra veckan i november, precis efter barnens höstlov, sticka iväg till södra Teneriffa känns lite smått galet och busigt. Men det gjorde vi i alla fall! Hela familjen fyra barn och två vuxna. Dessutom reste vi tillsammans med min svägerska o svåger och deras fyra barn...ett litet nätt gäng på 12 personer!

Resan började lite småstruligt med ett försenat plan som, när det väl kommit iväg, var tvunget att gå ner och tanka i norra Spanien....men vid ett- tiden på natten (lokal tid) var framme och inkvarterade på våra hotellrum. Sedan började en vecka av insmörjande, solande, badande, ätande, slappande, mera badande, promenerande, shoppande, ännu mera bad....

och ja vi hade det så där underbart som det är i broschyrerna :-)

Playa de las Americas hette stället vi var på. En riktig turistort som är byggd just för turister från början.  

En dag delade vi upp oss och åkte till två olika Vattenland, ett var mer anpassat för de äldre och ett för de yngre. Jag följde med det yngre gänget......fantastiskt härligt och väldigt lite folk, lågsäsong :-)

När man varit ute och promenerat längs strandpromenaden en hel förmiddag skulle det bli gott med lite pizzalunch...."Hej vi skulle vilja äta här och vi är 11 personer + en liten bebis".....smidigt  :-)

Men allra mest tid tillbringade vi vid hotellets pool. Här är hela barnaskaran samlad!

Att det var november och att julen är i antågande var svårt att tänka sig med ett väder som liknade en fin svensk sommar, men en del "detaljer" påminde ändå om det.

Sista kvällen, kl. 5 ringer klockan för att börja resan hem till kalla Norden igen.

En liten smak av en härlig semester!!

(straxt innan den här bilden togs fick jag den stora "äran" att delta i en

Ormtjusar föreställing, bara som en liten parantes)

Kramar Karin

Ännu en höstpromenad

Och så blev då oktober till november och sommartid blev normaltid. Mörkret tränger sig på och man får ta vara på de små solglimtar som bjuds. En dag när jag var trött på allt regnade och tyckte mig skymta en liten glipa i molntäcket så tog jag och lilla Linnéa en uppfiskande höstpromenad. Det var tänkt att bara bli en liten kort runda, men det blev en riktig långpromenad istället.
Linnéa somnade ungefär på samma ställe som hon brukar och på ungefär samma sätt, sittandes....hon vägrar att ligga ner och somna. Just den här framåt lutande stilen var dock ny för dagen, men den funkade visst bra. När hon väl somnat in kunde jag lägga henne lite bekvämare  :-)

Kameran fick såklart följa med och jag bara måste stanna upp titt som tätt för att njuta av vyerna och färgprakten.

Men nu lämnar vi det kalla mörka norden för en vecka med (förhoppnings) sol, värme, bad och mys!

Hej så länge!

Kram Karin