Då var jag 26 år och hade i princip ingen erfarenhet alls av små barn. Som lillasyster och bland de yngsta i kusinskaran fanns det inte många småttingar omkring mig när jag var liten. Helt oerfaren var det bara att kasta sig ut och lita på sin instinkt och fångas upp av vänner och bekanta som var i samma situation. Det gick, alla lever och har hälsan :-)
Och på något sätt är det ju nu, när barnen börjar bli större, som man får bekräftelse på att det man gjorde när de var små, trots allt, på många sätt var rätt. Jag har flera gånger den senaste tiden "drabbats" av det faktum att jag har så fina, mysiga barn och en underbar familj. Det är flera andra som också sagt det om mina barn, att de är så mysiga, goa och omtyckta. Så klart man blir glad och stolt!
Och nu då...jag är snart 40 år och ska börja om med att forma en ny liten människa. Det ni politiker...det kan man kalla förtroendeuppdrag! Roligt, spännande och lite läskigt.....men det kommer gå bra!
Har börjat rota runt lite bland grejer som kan tänkas behövas till en liten knodd....och det är ju en del. Spjälsängen finns kvar, men vi köpte en ny fräsch madrass och kudde igår. Idag tog jag en liten tur och införskaffade skötbordsbädd (skötbordet finns kvar) skötväska (barnvagnen är beställd) spjälsängsskydd och en liten napp också! Det vi behöver ta tag i nu är bilstol, annars tror jag att vi kan fixa de saker vi behöver efter hand....
Men det är inte lätt. Utbudet av olika babyartiklar måste ha tredubblats sedan 13-åringen föddes. Då fanns det i stort sett Brio och Emmaljunga. Nu är finns det hur många olika som helst, så för en velmaja som mig tar det hur lång tid som helst att gå på en sådan här shoppingrunda. Men ivrigt påhejad av sammandragningar valde jag de här sakerna idag :
Spännande att fundera på hur man som förälder formar sina barn, men jag hoppas innerligt att barns hälsa eller död inte behöver bero på hur bra man är som förälder.
SvaraRaderaKram Johanna